|
Rasstandard Hollandse Herder
HELHETSINTRYCK:
Hollandse Herdershond är medelstor, proportionerlig,
medeltung och muskulös, kraftigt byggd med livligt och intelligent temperament.
Den är följsam, lydig, vaksam, trofast, skyddar sin förare, mycket glad, uthållig,
aktiv och rörlig och har den rätta vallhundsinstinkten.
HUVUD:
Huvudet skall stå i proportion till kroppen och är
kilformigt, slätt och torrt. Nospartiet skall vara något längre än skallen, som
skall vara flat. Nosryggen skall vara rak. Nosrygg och skalle skall vara
paralella. Läpparna skall vara åtsmitande. Nosspegeln skall vara svart.
ÖGON:
Ögonen skall vara mörka, medelstora, lätt snedställda
och mandelformade.
ÖRON:
Öronen skall hellre vara små än stora. När hunden är
i rörelse skall öronen vara högt burna, stramt upprätta och vändas framåt.
Öronen skall vara trekantiga, aldrig skedformade.
BETT:
Komplett och regelbundet saxbett.
HALS:
Halsen skall vara väl anpassad i skulderpartiet. Den får
inte vara för kort och den skall vara utan löst halsskinn.
KROPP:
Kroppen skall vara kraftig. Bröstkorgen skall vara djup
med väl välvda revben. Den får inte vara smal och skall väl övergå i
buklinjen. Ryggen skall vara kort, plan och kraftig. Ländpartiet skall vara
kraftigt, inte långt och smalt. Korset får inte vara kort eller för
sluttande.
FRAM- OCH BAKBEN:
Frambenen skall vara kraftiga, muskulösa och ha kraftig
benstomme. De skall alltid vara raka men ha tillräcklig fjädring i
handlovarna. Skuldrorna skall sluta tätt intill bröstkorgen. Överarmen skall
ha god längd.
Bakbenen skall liksom frambenen vara kraftiga, muskulösa och ha god benstomme
med lagom, inte överdriven vinkling i knäleden. Även hasleden skall vara
lagom vinklad, hasen skall stå i rak linje med sittbensknölen. Inga sporrar.
TASSAR:
Tassarna skall vara väl slutna med väl välvda tår.
Trampdynorna skall vara fasta och mörka, klorna svarta.
SVANS:
När hunden är i stillhet skall svansen hänga rak eller
lätt böjd i jämnhöjd med hasleden. Då hunden är i rörelse skall svansen bäras
elegant uppåt, aldrig ringlad eller snett buren.
RÖRELSER:
Rörelserna skall vara lediga, smidiga och normala. Benens
rörelser får aldrig vara bundna, inte heller flytande eller långsträckta.
PÄLS:
Korthår:
En ganska hård, slät, åtliggande, inte för kort päls
med underull är önskvärd. Längre hår skall finnas som halskrage, på benens
baksidor s k byxor samt på svansen som fana.
Långhår:
Hela kroppen skall vara täckt av en lång, rak, åtliggande
kraftig päls utan lockar eller vågor med mjuk underull. Huvud, öron, tassar
och bakben nedanför hasleden skall vara kort behårade. Baksidan av frambenen
skall ha kraftig behåring, som avtar nedåt. Svansen skall vara täckt på alla
sidor av ymnigt hår. Inget behäng på öronen.
Strävhår:
Det är önskvärt med hårt, strävt och raggigt täckhår
över hela kroppen samt tät, mjuk underull. Håret på huvudet, som formar ögonbrynen,
måste vara buskigt och utstående. På panna, kinder och öron är håret
kortare. Över och underläpparna skall ha rikligt, strävt skägg. Det är önskvärt
med kraftig behåring på lårens baksidor, s k byxor. Svansen skall vara
rikligt behårad. Hos strävhåren verkar huvudet mera fyrkantigt.
FÄRG:
Kort- och långhår:
Brun grundfärg med gula strimmor (guldbrindle) eller grå
grundfärg med silverstrimmor (silverbrindle). Tigrering över hela kroppen även
halskrage, byxor och svans. Mycket svart i täckhåren är inte önskvärt.
Svart mask föredras.
Strävhår:
Blå-grå, pepper och salt, guld eller silverbrindle.
Tigreringen framträder mindre tydligt hos strävhåren.
MANKHÖJD:
Hanhund: 57-62 cm
Tik: 55-60 cm
Kroppslängden överstiger mankhöjden, proportionerna ungefär 10:9.
FEL:
Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömmas
i förhållande till hundens förtjänster, helhetsintryck och konstitution.
|