Belgien

Bakgrund/Ändamål
Belgisk vallhund härstammar från samma förfäder som den tyska schäfern.
Under slutet av 1800-talet började man att renavla ett antal olika fårhundsvarianter i Belgien. Detta utmynnade i att Belgien år 1897 erkände fyra olika raser, nämligen de långhåriga groenendael och tervueren samt den korthåriga malinois och den strävhåriga laekenois. Som framgår av rasens standard rör det sig sålede om en ras, som förekommer i skilda färger och hårlag.
Belgisk vallhund är en ras, som skall kunna utföra ett hårt och krävande arbete. Den skall vara välbyggd, livlig och uppmärksam. Den är en utmärkt vakthund.

Helhetsintryck
Den belgiska vallhunden är en kvadratiskt byggs hund med harmoniska linjer. Genom den harmoniska kroppsformen och det stolt burna huvudet ger den belgiska vallhunden intrycket av elegant robusthet, vilket bör vara ett utmärkande drag för en vallhund.
Förutom sina medfödda anlag som vallhund, har den också värdefulla egenskaper, som gör den till en utmärkt vakthund. Om så behövs, tvekar den inte att försvara sin husbonde envist och lidelsefullt. Den belgiska vallhunden är vaksam och alert, härdig och byggd för att uthärda Belgiens årstider och klimatväxlingar.
Den livliga och frågande blicken skall vittna om intelligens.

Huvud
Huvudet är mycket karakteristiskt, långt utan överdrift och torrt. Skalle och nosparti skall ha ungefär samma längd, möjligen kan nospartiet få vara en aning längre, vilket ger ett fulländat helhetsintryck. Skallen skall vara medelbred i god proportion till huvudets längd. Pannan skall snarare vara flat än rundad och mittlinjen obetydligt markerad. Från sidan sett skall panna och nosrygg vara parallella. Ögonbrynsbågarna får inte vara framträdande och stopet skall vara måttligt markerat. Kinderna skall vara torra och släta, inte framträdande, men ändå muskulösa.
Nos partiet skall vara medellångt och avsmalna mot nosspetsen; nosryggen skall vara rak. Näsborrarna skall vara vida och nosspegeln svart. Under ögonen skall nospartiet vara väl utmejslat. Käkpartiet skall vara väl utvecklat. Läpparna skall vara tunna och åtliggande och kraftigt pigmenterade (svart). Mungiporna skall vara väl slutna. Den rÖda slemhinnan får inte synas.

Ögon
Ögonen skall vara medelstora, inte insjunkna eller utst ående, lätt mandelformade och bruna, helst mörkbruna. Ögonlocksränderna skall vara svarta.
Blicken skall vara öppen, livlig, klok och frågande.

Öron
Öronen skall vara högt ansatt, små, trekantiga, upprättstående och stå i proportion till huvudets långd och hundens storlek. Öronmusslan skall vara väl rundad vid basen.

Bett
Komplett och regelbundet saxbett med väl utvecklade käkar. Tångbett tolereras, (föredras hos vallhundar).

Hals
Halsen skall vara välformad och muskulös, ganska lång, bredare vid ansättningen i skulderpartiet. Huden skall vara slät och åtliggande.Nacken skall vara mycket lätt välvd.

Kropp
Kroppen skall vara kraftfull men inte tung. Hos hanhunden motsvarar rygglängden ungefär mankhöjden, tik får vara något längre. Bröstkorgen skall vara måttligt bred men ändå djup, som hos alla djur med stor uthållighet, ha välvda revben och nå strax ovanför armbågen. Framifrån sett skall förbröstet ha föga bredd utan att för den skull verka trångt.
Manken skall vara markerad, ryggen skall vara plan, ländpartiet brett och mycket muskulöst. Korset skall vara obetydligt sluttande, vackert rundat och medelbrett. Buklinjen jämnt uppdragen, varken för flack eller för vinthundsaktig, i harmoni med bröstkorgens underlinje.

Fram- & bakben
Frambenen skall ha kraftig benstomme och torr och stark muskulatur. Skulderbladen skall vara långa, snedställda, flata och med överarmen bilda den nödvändiga vinkel, som tillåter fria armbågsrörelser. Överarmarna skall rÖra sig i linje med kroppens längdaxel och underarmarna skall vara långa med god muskulatur. Mellanhänderna skall vara kraftiga och korta, handloven rak.
Bakbenen skall vara kraftiga utan klumpighet, parallella och rörelserna i harmoni med frambenen. Bakbenen står lodrätt mot marken. Knäleden skall ligga ungefär i linje med höftleden.
Underbenen skall vara långa, breda, muskulösa, hasleden tillräckligt men inte överdrivet vinklad.
Hasleden skall vara så lågt ansatt som möjligt och ha kraftig muskulatur.
Hasorna skall bakifrån sett vara absolut parallella. Mellanfoten skall vara hård och kort, sporrar är inte önskvärt.

Tassar
Tassarna skall vara rundade, väl välvda och väl slutna med hårda elastiska trampdynor och mörka starka klor. Baktassarna något ovala.

Svans
Svansen skall vara kraftig vid ansättningen och medellång. I vila bärs svansen hängande och med svansspetsen lätt bakåtböjd, i rörelse får svansen resas något, men får aldrig ha krökt svansspets, vara ringlad eller vara böjd åt sidan.

Rörelser
Rörelserna skall vara livliga, fria och så vägvinnande som möjligt. Den belgiska vallhunden är ständigt i rörelse och verkar outtröttlig. Tack vare sitt livliga temperament har den en tendens att hellre röra sig i cirklar än rakt fram.

Hud & päls
Huden skall vara elastisk och stramt åtliggande och liksom de synliga slemhinnorna vara kraftigt pigmenterade.
Pälsen hos den belgiska vallhunden variera beträffande längd och struktur hos de olika varianterna. Hos samtliga varianter skall pälsen vara riklig och av sådan struktur att täckhåret tillsammans med underullen ger ett utmärkt skydd mot väta och kyla.
 

Laekenois: Strävhårig

Päls
Pälsen skall vara sträv, torr och verka raggig. Pälsen är c:a 6 cm lång. Hårbeklädnaden på nospartiet är obligatorisk men får varken på nospartiet eller över ögonen vara så lång att hunden ser ut som en schnauzer eller briard. Svansen får inte ha någon plym.

Mankhöjd

Diskvalificerande fel