Humlans Surviving Moses
1996-12-20 - 2006-07-27
 |
Mopsen Moses for o flängde, upp i dom stora hundarnas kragar han hängde.
Dom åt honom morra krasst, "sluta att oss bita vasst, annars kan det hända
att vi smäller Moses ända"
Mopsen låtsas att han inte hör, fortsatte som sig inte bör.
Jagar, retas, biter och far, tills dom stora intet tålamod hade kvar.
Moses då av Vallhund får, liten hurvel så att han på örat står.
For snart opp, bligade snett, ruskade förnärmat sin svarta kropp.
Gick sin väg, knyckte på nacken, tänkte säkert ”skall detta vara tacken ?”
Minns dom inte stunder fina, då jag inte alls var en pina.
Vi som delat samma vatten, sovit tätt ihop om natten, visst kan ni
väl tåla lite bus, trots allt vi bor ju i samma hus !
Nu när Moses somnat in och gett sig ut på nya äventyr där uppe bland
sina vänner som väntar, vill vi och resten av flocken bara minnas och le
DU, mest älskade Mops du gav oss så många fina stunder, bara att du fanns
var ett av världens sju under.....